Oskaria Johanssons resa i Halland 1921

Titta in i vårt arkiv … och vi ska berätta mer om OSKARIA. Nej, inte om den förr så stora skoaffären OSKARIA, utan om Oskaria Johansson. En märklig kvinna, inte bara till namnet, utan mer till den funktion hon tydligen hade tagit som sin. Hon var något slags ”inventerare” av våra dåtida loger. Hon reste runt i landet och höll föredrag, men också noterade hur logen arbetade, hur dess ledning fungerade, hur stämningen var och hur medlemskapet sköttes.

Hon var missionär i att hålla ordning och reda på allt som rörde våra loger. Och hon hann med! Under sin resa i Halland under tiden 23 januari – 10 februari 1921 besökte hon 20 platser, höll 26 föredrag påhejad av 1 773 personer. Hon besökte tio loger, som visade upp 351 medlemmar (varav elva nyintagna). Logerna hittade hon i Våxtorp, Åled, Halmstad, Heberg, Slöinge Arvidstorp, Varberg, Harplinge, Morup, Söndrum och Östra Karup. Och allt har hon dokumenterat i sina anteckningar.

Skandaler i mellersta Halland

Genomgående fann väl kanske logerna nåd inför hennes skarpa ögon och ord som ”gedigna möten” och ”god stämning” förekom ofta. Vissa loger – mest kanske i mellanhalland – svarade emellertid för undantagen. Således berättar hon om ett möte, där två ynglingar irriterade henne genom att:

  1. träda fram till podiet och läsa ”slippriga historier”.
  2. försöka sjunga en visa kallad Gubben Noa och vars hemska text var ”en enda stor hädelse och förlöjligande av Bibeln”.

Då var tydligen måttet rågat och mötet fick avbrytas. ”Hade jag vetat hur det skulle bli hade jag aldrig åkt dit”, antecknade Oskaria i sin lilla bok.

Utan dans heller ingen nykterhet

En annan litet sydligare belägen loge hade annonserat om ”föredrag med offentlig dans”. Och det var tydligen dansen alla väntade på! Ty mitt under föredraget började folk samla in pengar – tydligen för att bekosta dansen – och när Oskaria påtalade olägenheten med detta förfarande menade en ansvarig logemedlem ”att hennes tal var ju rena skrymteriet och fick ej medlemmarna dansa, ja då hade de inte kommit helt enkelt”. Oskaria med följe fann situationen svårlöst och föredrog att i protest lämna lokalen ”ty annars fanns ju risk för att vi skulle bli slagna”.

Ja, sådan var hon Oskaria Johansson från någon liten ort i Norrland. Djärv, trotsig och rak! Inte alltid så lätt att handskas med, men i alla fall en personlighet. Satmara eller missionär, ja om detta vet jag ingenting. Och kanske inte heller du, som ev läser detta. Men det kan vi ju försöka ta reda på genom att i vårt eget arkiv kanske finna mer av intresse i och om denna kvinna. Och inte bara om Oskaria, utan kanske än mer om alla de personligheter och kraftkarlar/kvinnor, som vekade förr i vår rörelse. Själva finns de inte med oss idag, men deras ande svävar över deras arbete och minnet av dem har vi ju kvar i sådana här dokument, typ Oskaria.

Visst är det väl härligt att vårt arkiv lever och kan erbjuda så många värdefulla och intressanta inblickar i den historia som är vår och som vi skall akta väldigt noga!

anser Bengt Lindqvist

Navigation

IOGT-NTO
Box 12825
Stockholm Sweden
08-672 60 00